Trodde jag var stark idag, men tydligen inte.

Jag höll på att städa då jag tog fram korten på dig, Det bara brast.

Jag saknar dig så, du skulle ha blivit 2år på måndag.

Istället blev du 14dagar, och din familj har för evigt en stor klump i hjärtat.

Men ändå ett underbart minne.

Jag tittade på korten då du somnat in. FY vad ont det gör.

Tankarna kommer tillbaka, vad hände.

VARFÖR vaknade du inte. Kände du inte att mamma försökte få dig tillbaka.

Jag höll dig i famnen och sen försökte jag ju hjälpa dig andas, försökte få ditt lilla hjärta att börja slå igen.

Gjorde jag nått fel?

Det gör så obeskrivligt j*vla ont.

Vart e du nu? Har du det bra?  Vad händer när man somnar in?

Jag har valt att tro att vi en dag träffas igen för annars blir mitt liv ett h-vete. Vi kommer att ses den dagen mitt hjärta inte orkar slå mer.

Jag saknar dig så ofanligt mycket.

Din storebror sover en stund nu. Han e lik dig. Han har din gulliga näsa.

Den dagen du lämnade oss började ju så fint, du vaknade vid fyra och fick mat, när jag vaknade nästa gång sken solen, MEN VAD HÄNDE?

Det som absolut inte får hände, du lämnade oss. Du vaknade inte.

Den dagen som började så bra. Jag hade båda mina barn i sängen och ni mådde så bra. Den dagen slutade i tragedi och totalt meningslöshet. När vi var inne på sjukhuset och hade fått bekräftat att du hade verkligen lämnat oss för gått, så gick jag ut. Himlen öppnade sig och regnet började ösa ner, Det måste ha varit himlens alla änglar som grät för vi miste dig.

Du finns med oss varenda dag i tankarna, jag lovar dig älskling att det finns inte en enda dag som går förbi utan att vi tänker på dig.

Mamma älskar dig för evigt lillprinsen.