Hey!

Jag nådde botten igår, stackars Daniel kom hem och förstod inte varför jag var alldeles tjock och blodsprängd i ögonen, men jag behövde bara snegla mot minneshyllan så förstod han. Jag behövde nog gå ner mig igen för att kunna bli starkare en stund, har några jävliga dagar framför oss nu när det är Isaks treårsdag, det brukar bli jobbigt runt dessa dagar. Men jag ska försöka allt jag kan för att hålla huvet över ytan.

Jaja nog om det för en stund.

Just nu sitter jag i bärgarn med kärleken i mitt liv och vi är på väg till Ljusdal för att hjälpa en timmerbil som inte orkade rulla upp till Sundsvall på egen hand.

Har jobbat på både jobben idag, har gjort en rejäl arbetsvecka denna vecka så nu kan jag njuta riktigt hela helgen:).

Våra små kottar är nere i stugan och myser med farföräldrarna ikväll, vi ska åka ner imorgon och mysa i stugan en stund oxå tror jag.

Nu ska jag vara lite social med hjärtat en stund, känner ju knappt igen honom längre. se ya

Jag har ett skal omkring mig för att orka, ett mitt  skal som jag dagligen, varje morgon kliver in i. I mitt skal så ler jag och försöker vara den jag en gång var, den glada tjejen med ett leende, i mitt skal så är jag kall, utan känslor och där kan jag trycka bort allt som gör ont, alla tankar som plågar mig.

Men brister mitt skal så brister hela jag, jag börjar skaka, tårarna börjar rinna, kryper ihop och försöker laga mitt skal men ibland går det inte, ibland när skalet går sönder så faller jag i ett stort svart hål och därnere så känns det som att hela världen rasar samman, vägen upp ur detta helvetiska hål är oändligt lång och svår, men när jag väl kommer upp så kan jag börja laga mitt skal igen.

Det här kan ingen hjälpa mig med, ingen i hela världen kan laga detta jävulska skal så det blir helt för alltid, ingen kan laga detta hål som jag ramlar ner i ibland, ingen kan laga det sår som du lämnat hos mig, det enda jag kan göra är att försöka vara så stark som det går och försöka krypa in i mitt skal som gör att jag kan andas.

Jag har inte gått vidare, jag har inte glömt. Jag funkar igen för mina barn, dom behöver mig, och hade det inte varit för dom så vet jag inte. Jag vet inte om jag hade brytt mig om att resa mig, jag tror att jag hade blundat ända tills jag inte kunde öppna ögonen mer.

Vi fick låna en ängel, Älskade Isak, om jag fick vrida tillbaka klockan så hade jag aldrig släppt dig ur min famn, jag hade hållit dig ända tills det var min tur att gå, så hade vi gått tillsammans.

Jag älskar dig och saknar dig genom varje andetag jag tar, du vilar i mammas hjärta älskade lille vän,

Nu har skalet gått sönder igen.

Yey lördag:). Ledig i helgen, skönt.

På schemat idag så står det sminkning på *T* som ska på bröllop, undrar hur hon kommer se ut, har en hel del ideer:).

Igår jobbade jag HELA dagen, från 07,00 - 21,00 på båda jobben, kom hem efter många om och men vid runt elva, och får en nice surprise, massor av myror hade tydligen hittat nån saftfläck på golvet och gjorde invasion, så det var bara att sätta igång att städa, mindre roligt efter den dagen men konstigt nog så fanns orken där, städade fram till 01,30 typ, sen skulle jag se en film men somnade som en stock. Vaknade med´ett ryck imorse då det ringde på jäntans mobil, knuffade i Daniel som klev upp och som i vanlig ordning när han är trött, bara stirrar på telefonen och undrar vad det är för nått och varför den låter:/. Iaf så var det nån med skyddat nummer som ringde, blir lite irrreterad eftersom det inte var min pappa som ringde, och jag vet inte av NÅN annan som kan tänkas ringa min dotter med skyddat nummer.

Alla äckliga telefonförsäljare ringer på min mobil och har skyddat nummer så det var säkert en sån.

Ska även göra klart några kort som jag grejar med idag.

I övrigt ska jag bara njuta av värmen som förhoppningsvis håller i sig hela helgen:).

See ya