Min morfar är på väg att lämna oss idag, hans gode man ringde och berättade att det är dags nu.

Han är 95år så det är abslolut inget konstigt med det, och för hans skull så är det hög tid att han får komma vidare.

Jag ska jobba en stund på eftermiddagen idag och sen ska vi åka till honom så han slipper vara själv, jag hoppas lite att han väntar på oss för jag vill säga hejdå.

Men jag antar att vi inte hinner....

Jag känner mig inte så jätteledsen för honom så,    bara för att det är det bästa för han,  och det kan inte vara mer naturligt än så här. Han har ju ett jättelångt liv bakom sig.